Robinism Serier

Ifall det finns några som minns denna plats. Besök mitt nya projekt på www.zerodays.com.

Tack. /Robin

Hejsan. Om man ska lita på besöksstatistiken här på Blogg.se, så är det ett gäng som fortsätter att besöka denna bloggen, trots att det inte dykt upp några uppdateringar på ett par veckor. Och det är ju självfallet trevligt att se. Det är också några som frågat mig angående bristen på updates, och när nästa seriesida kommer att komma.

Jag håller på med ett nytt serieprojekt, ett ganska omfattande sådant. Jag kan säga att det är en serie som utspelar sig i framtiden och som kommer att handla om det mesta. Jag har tänkt att det ska finnas möjligheter att ta upp alla möjliga sorters teman. Serien kommer, liksom denna blogg, att vara internetbaserad. Och förhoppningsvis kommer den att dyka upp strax efter jul- och nyårsinfernot. Det ska bli väldigt intressant att se hur det hela kommer att löpa.

Tillsvidare kommer det inte att bli några uppdateringar på denna plats. Tack till alla som har besökt, kommenterat och yttrat sin kritik.

/Robin

Det slog mig häromdagen hur snabbt tiden passerar. Den här sidan handlar om just det, även om den kan vara lite otydlig. Ett kompisgäng från barnsben till ungdomsåren. Pang, så står man där, gammal och grå framför spegeln. Vad var det egentligen som hände?

Jag beklagar både kvalitét och uppdateringstakt när det gäller de senaste sidorna. Det är väldigt mycket att göra i skolan just nu, så det är svårt att koncentrera sig och att hinna med. Men förhoppningsvis lättar det snart. I samband med konverteringen till ComicPress blir det förhoppningsvis andra puckar.

En ofärdig skiss av en sida som jag ändrade manus på. Jag vet inte riktigt varför den blev så här. Nåja.

Kommer att ha fullt upp nu, ska rita ett kollage på hela min klass till skolkatalogen. Det kommer antaligen ta livet av mig så jag kan dessvärre inte bringa några löften om nästa veckas stripp.

Ensam på stadens ödelagda gator. Alla har försvunnit från jordens yta. Efter katastrofen blev inget sig likt.

Tydligt inspirerat av spel som "Resident Evil" och filmer som "28 Dagar senare". Jag och en vapendragare ska beställa alla RE-spel i serien och lira igenom dom på Gamecube. Det lär bli fett.

Tja, inte så mycket att säga. Jag blir nästan lite rädd själv.

Äntligen kom den upp, puh. Jag hann avfärda två idéer innan det blev den här. Inga fler förseningar nu, mi promisto.

Shit. Nu är det torsdag. En serie skulle ha varit uppe i måndag. Men det har varit mycket att göra, tentor och skoluppgifter. Jag har t.o.m. försovit mig två dagar i rad. Så det har varit lite hektiskt.

Men en annan anledning till slarvet med updates är att jag funderar en massa på hur den här sidan ska se ut när den utvecklas, som den snart ska göra. Främst funderar jag på språket. Har funderat på att konvertera till världsspråket engelska. Just för att nå ut till fler människor. Men frågan är om det passar, om det kommer bli bra. Får grunna vidare på det.

En ny serie kommer upp ikväll i alla fall. Keep up.

Ytterligare en helt sann historia. Snubben med mössan ska föreställa min vän Hanko, och själva storyn har han själv upplevt. Han delade med sig det hela i en hysteriskt rolig återberättelse, som jag då kände skulle göra sig perfekt för en seriesida. Nu är jag inte riktigt lika säker, antagligen är den lite för intern. Man bör kanske känna till den ivrige kassören och även den tröga snubben som ska ha en simpel Triss-lott, för att få ut någonting av det här.

Teckningsmässigt är det också skit för det mesta. Jaja, ibland blir det inte så bra, bättre upp nästa vecka.

Vad händer med den som blir konstant sviken? När det verkligen känns som att det bara händer gång på gång. Även om en gång är smärtsamt nog, hur blir det om det återupprepas? Kan det rentav ta sönder en människa? Jag har funderat lite på det, jag är övertygad om att det finns de som bara har... gett upp. Jag ville skildra det på något vis. Nu blev det ju lite typiskt att det just skulle vara en kille i huvudrollen. Detta är ju knappast könsbaserat.

Gah, serien var väldigt sen den här veckan. Men det har liksom sina anledningar, som alltid. Med tanke på det så bör kanske poängteras att den här sidan var påtänkt sen flera dagar tillbaka i förra veckan.

Ha också lite överseende med svajiga linjer. Förövrigt har jag nya pennor, kör med Pilot Drawing Pen från och med nu. Jag vet inte vad jag ska tycka om den här sidan... Den är delvis rätt bra, delvis inte, delvis kanske ganska löjlig.

När ungdomar beter sig dumt - alltså riktigt dumt - såsom att bestämma sig för att öppna eld på sin egen skola, har samhället runtom haft en väldigt skum tendens att leta syndabockar för det inträffade. I underhållningsbranchen. Sedan urminnes tider har "experter" påstått av våld inom film / teater / musik / etc utgör skada på människor. Det finns flera fall, där man faktiskt har gripit och stämt artister, filmbolag och till och med försäljare, för att man har ansett att de varit skyldiga till ett missöde. Exempelvis hängde sig en ung flicka för några år sedan. I hennes skivställ hittade man en Marilyn Manson-platta, och därav stämde flickans föräldrar honom. Det var tydligens hans fel. Ännu sjukare blev det när den amerikanska poliskåren sprang runt och arresterade spelförsäljare, efter att de sålt spelet "Postal 2". Just för att spelet var våldsamt. Och för att ungdomar som ägt spelet hade gått igång med vapen nånstans.

Skolmassakrar är hemska. Men samtidigt ganska intressanta, såsom många andra sjuka brott. Har sett många filmer på ämnet, senast "Zero Day". I den så bränner gärningsmännen upp alla sina filmer, spel och cd-skivor, innan dådet.

Jag är nöjd med denna. Även om temat har tagits upp förr.

Liten försening på grund av lätt minnesförlust. Man blir lätt dagvild på dessa ledigheter. Den här serien tecknade jag för ganska länge sedan, men eftersom den kändes lite tveksam så fick den vänta lite. Den skulle nog må bra av några ändringar, ploten är alldeles för rak och ger inte mycket till läsaren. Fruktar jag, iallafall. Anyway, har lite andra grejer på gång nu där idéerna känns lite skarpare. Den jag håller på med nu KAN vara min favorit hittills.

För er information så kommer det snart ske lite ändringar på den här bloggen. Eller snarare, ett helt plattformsbyte, kan man säga. Webbhotell och ordentlig URL-adress. Bland annat.

Det lyckliga livet, ja. Jag hoppas att den här serien kan tala för sig själv. När du har nått allt det där i livet som alla tutar i dig att du ska nå. Du har en god utbildning, du finner kärleken, du får chansen att föröka dig, du får en karriär att vara stolt över. Nu ska du vara lycklig. För du har ju faktiskt lyckats. Du är ansedd som en bra person som har lyckats. Men vad gör man om lyckan inte finns där? Den ska ju finnas där, det vet ju alla... Men om den inte gör det, vad händer då? Räcker det att dra på ett påklistrat leende?

Inspirationen kommer som starkast till mig när jag är förbannad, deppad eller allmänt nere. Då blir det ungefär såhär.

En sida som egentligen borde sparats till jultider, kanske. Men vad fan, det finns folk som ser tomtar året om, och det finns folk som har tomtar i skallen alltid. Så tomtar fungerar alltid, enligt beräkningar. För er som har sett filmen "Bad Santa" (av den eminente Terry Zwigoff) så vet ni att de kan ha en viss smak för sprit också. Serienördar kan säkert hitta likheter med Max Anderssons serier om tomten som återvänder från de döda.

Nästan i tid, om vi ska följa måndagsschemat. Det här är en 100% sann serie. Vi hade sexualkunskapstimme i skolan nyligen. Mycket på grund av ökningen av sexuellt överförbara sjukdomar. Självklart hann man plöja igenom resten av registret också. Vi, den estetiska klassen, slogs samman med de ökända bygg-eleverna. Låter roligt på pappret, men det var inte så speciellt. Det är alltså byggarna i ruta 2 och 3. Jag själv dyker upp i 4 och 5 (t.h.), min kamrat Uddén lyckades dra de mest puerila skämt kring det mesta som yttrades av dessa sexgalna upplysare. Hysteriskt kul, men visst fan känns det sjukt löjligt att sitta och garva på sexualkunskapen?

Den här sidan liknar mer den första serien som publicerades. Den surrealistiska ton som jag fått för mig att många gillar kommer att återkomma i nästa serie. Ibland är verkligheten absurd nog.

Nu när jag har lyckats få ihop en liten samling seriesidor här på bloggen, så tänkte jag införa ett regelbundet uppdateringsschema för seriesidorna. Det är alltså på måndagar som en ny serie står att finna.

Anledningen till att införa denna typen av schema är av många goda skäl. Dels blir det enklare för mig att ha en slags deadline att jobba mot. Detta gör mig också mer motiverad, att "till måndag ska jag ha en ny sida färdig att postas på bloggen". Annars tror jag att det lätt blir så att man hamnar i perioder, ena veckan kan det dyka upp 3 sidor, sen går det två veckor tills nästa kommer. Dels blir det hela mycket enklare för bloggens besökare, man vet när bloggen uppdateras och därför också när man ska titta in. Om det helt plötligt blir ett gap på uppdateringarna, på ett par veckor, så är det lätt att man som besökare tröttnar och glömmer bort bloggen. Man har ju varit med om bloggar och hemsidor som efter ett tag bara stannat upp. Man fortsätter att besöka i någon vecka till, tills man ger upp.

Att det blev just måndagar som fick äran beror på att jag bedömde det som det mest bekväma. Man har en s.k. "ny vecka" och i värsta fall en helg som nödlösning. Man får liksom mest tid så.

Vad gäller den nuvarande statistiken på bloggen så är den rätt okej med tanke på reklamen som jag gjort för den, vilket inte är särskilt mycket. Jag har postat länken på lite forum och sådär, förhoppningsvis har det genererat ett antal återkommande besökare. Förra torsdagen hade bloggen 65 unika besökare, vilket är väldigt bra.